Svartsjuka 2

Jag fick en del kommentarer efter förra inlägget vilket är jättekul och jag önskar på ännu mer diskussion, gärna här i bloggen 😊

De flesta verkar vara överens om att svartsjuka oftast ligger hos den personen som är svartsjuk. En känsla av att bli sviken, något man tar ut i förväg och som handlar om en osäkerhet. Män och kvinnor verkar även uttrycka svartsjuka på olika sätt- män en rädsla för att bli sviken sexuellt, kvinnor känslomässigt.

Jag som, precis som de flesta, känt dessa känslor känner en viss tillfredsställelse av att se att andras tolkningar verkar vara liknande mina. Frågan är bara vad denna typ av relativt ”lätta” svartsjuka beror på? Jag skriver lättare eftersom jag levt med sjuklig svartsjuka och det är ett betydligt mer komplicerat problem.

Vad väcker osäkerhet hos den ena partnern, eller båda ibland? I vilka typer av relationer finns denna osäkerhet? Min gissning är att svartsjuka till stor del existerar i nya relationer och att ju mer man lär känna en person, desto mer säker blir man tillsammans med den. Blir man inte säker så tar relationen slut förr eller senare. Vad tror ni om detta?

image

2 thoughts on “Svartsjuka 2

  1. För att förstå svartsjuka måste man titta på vad det är för svartsjuka.
    Kontrollerande svartsjukan beror nog på att man har själv blivit utsatt för otrohet. Denna svartsjuka är väldigt jobbig för partner då den inte kan ha ett eget privatliv i förhållandet.
    Den ägande svartsjukan beror nog på att man anser sin partner är en trofe och ingen annan får den.
    Sen har vi sexuella svartsjukan där man tror eller ser att ens partner njuter mer med andra än sig själv.
    Separerar man den sexuella delen från den emotionella delen i ett förhållandet så är det upp till var och en vad man anser är otrohet.
    Att vara känslomässigt otrogen mot någon är värre än att vara sexuellt otrohet.
    Finns många parametrar för svartsjuka och vad som utlöse den. Men är man öppen och talar med varandra så är det a och o i ett förhållande. Men människor är obytliga i vissa delar och man lever bara en gång för att vara krass.
    Men som sagt var svartsjukan kan vara på gott och ont.

    Gilla

  2. Orsaker till svartsjuka är svårgripbart, men min erfarenhet säger något i denna stil:
    1) Utvaldhet. Alla vill känna sig unika. Ett fåtal kan så att säga skapa den känslan i sig själva, men de allra flesta behöver få det speglat från andra. I en sådan underkategori hittar vi de som hakar upp det på en sexuell partner: Att jag och bara jag får ha sex med personen är en sådan sak som gör mig speciell.
    Å andra sidan då så hittar vi i samma kategori de som känner att det är jag och endast jag som får leva med personen, och att den känslan kan förstärkas av att få dela sin sexualitet även med andra.

    2) Ägande. Förstås.

    3) Annan variant av ägande/nivåskillnad: Grunden för allt som är fel i relationen mellan män och kvinnor är i mitt tycke synsättet att ”kvinnor är till för att bli erövrade” (och förlorar sitt värde när de väl blivit erövrade). Tänk tonårsjargong… Varianter finns i samkönade förhållanden, och det finns ett uppmötande från en del kvinnor som också ser det som en tävling om vem som kan ”vinna” en viss hane.

    4) Rädsla att bli lämnad. Kanske det vanligast förekommande bland de som i övrigt är öppensinnade (jag vet inte, jag betraktar swingersvärlden utifrån, så detta baserar jag på vad jag hört, sett och läst). Om den rädslan översätts till just svartsjuka beror nog väldigt mycket på de egna livserfarenheterna. För att ta en extremt förenklad liknelse: Om man från barndomen skulle vara van vid att om en kompis också börjar leka med någon annan = man kommer snart vara utanför, så kommer det färga hur man ser på parrelationer och andra former av lekar.

    5) En liten catch-all: Att inte vara beredd på att man kan få en emotionell reaktion som man inte räknade med, och inte riktigt vågar prata om den för att man skäms. Just eftersom swingande fortfarande sticker ut en del gentemot vad de flesta växt upp med som synsätt så är det klart man kan få en reaktion. Om det då varit så inför (exempelvis) ett första besök att man intellektuellt för sig själv kommit fram till att man är hur öppensinnad som helst och inte alls lagd för svartsjuka – men ändå känner sig lite obekväm på något plan – så kan man ha svårt att prata om det efteråt. Större risk i förhållanden där kommunikationen inte är på topp, men även annars kan det stöka till det eftersom skam kommer in i bilden.
    Som exempel på själva principen kan jag (som heterosexuell man) nämna min nervositet inför hur jag skulle reagera när jag första gången var med om att tussa ihop två homosexuella män (några gemensamma vänner spelade match-makers).
    Eftersom jag växt upp i ett sådant område där allt sådant pratades om som så äckligt, och hela HIV-grejen osv, så var jag väldigt rädd att jag någonstans skulle bli lite äcklad även om jag då i 20-årsåldern var klart öppensinnad. Lyckligtvis blev jag verkligen bara glad för deras skull (och kunde både med vännerna och även med de grabbarna prata om just den oron), men det hade ju kunnat gå åt ett annat håll och jag hade då kanske inte vågat prata om det eftersom alla andra *inte* reagerade.
    ———-
    Det finns en liten särskild variant på punkt ett och fem i kombination som jag är väldigt nyfiken på vad gäller sexuellt beteende och den inställning jag sett dig prata om i media:
    Jag kan ana att det finns en inre ideologisk konflikt i swingersvärlden på ett sätt som kan liknas med konflikt inom alla slags rörelser:
    – Konflikt mellan de som ser det som en ideologi att man inte ska känna svartsjuka (och då drar till med att den som känner det är inskränkt) och de som ser det som en naturlig risk och del av processen att man kan känna det
    – Konflikt mellan de som ser det som att det bara är en viss typ av människor som kan vara öppna nog att vara swingers (ett annat sätt att få känna sig unik, med andra ord) och den bredare synen att de flesta skulle kunna trivas och därför är välkomna
    Alltså: Konflikten mellan en renlärighet och en inklusivitet.
    Hur den sedan tar sig uttryck kan inte jag svara på, men jag reagerade på det i samband med en intervju jag sett om en swingerresort. Jag fick lite känslan av att det var ungefär som när charterresor blev tillgänliga för gemene man: De som tidigare kunnat åka tappade då intresset när kreti och pleti kunde göra samma sak.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s